Finlands enda verkliga jazzfestival

Kuvat: Osku Rajala

13.07.2017 00:05


Antti Sarpila, Jukka Eskola, Harry Allen ja Ulf Johansson Werre

Som så många gånger förr har arrangörerna för jazzfestivalen i Dalsbruk med Antti Sarpila i spetsen bjudit på en högklassig musikupplevelse. Man kan också numera brösta sig med att det är Finlands enda verkliga jazzfestival. Övriga tillställningar är närmast rytmmusikaliska arrangemang, som har endast en mindre del, som kan kallas jazz.

Antti Sarpila

Baltic Jazz är en typisk swingmusikens upprätthållare, eftersom utbudet är swingbetonat. Det är glad musik, som ställer stora krav på solistens förmåga att improvisera utan att förivra sig på tekniska uppvisningar, som i slutändan blir tröttsamma för lyssnaren.

Antti Sarpila har under många år fungerat som konstnärlig ledare. Han har med sina kontakter som Finlands mest kända jazzmusiker över hela världen lyckats engagera fina musiker. Likaså har han specialskrivit otaliga arrangemang för dalsbruksfestivalens konserter. Det ligger ett stort arbete bakom allt detta, varför han är värd ett stort tack!

Jazz i Django Reinhardts stil bjöd Diego Suarez och Ricky Vivar på. De är båda klassiskt utbildade men har gått över till improviserad musik i stället. Suarez pianospel var mästerligt och Vivar assisterade med kompgitarr och sång. En timme i deras sällskap gick fort.

Hans Backenroth

Kvällen fortsatte i Verkstan med South West Coast Combo – en lokal grupp med Kaj Kulla vid pianot och tenorsaxen. 4U eller For You överraskade med ett utomordentligt inslag i vokalmusikens tecken. Tankarna gick så smått till förebilden Manhattan Transfer. Kimito Island Big Band avslutade kvällen med gamla storbandsfavoriter med Kaj Kulla igen som ledare. Man bara satt och njöt fast det klickade litet här och där. Men spelglädjen var det inte fel på.

30-års jubileumskonserten hörde jag inte i sin helhet, men sista gruppen Scandinavian Jazztrio med amerikanen Harry Allen på tenorsax var i sitt esse med norrmannen Magne Arnesen, piano, Hans Backenroth, bas och Kristian Letglädjeh, trummor. Norge, Sverige och Danmark i gott samarbete. Arnesen var en lyhörd pianist, helt ny för mig. Han fick också förtroendet att sitta på pianostolen under söndagens ”all star” -konsert. Likaså var tenoristen Harry Allen en ny bekantskap. Kvartetten var verkligen en av festivalens glädjespridare.

Gunhild Carling ja Ulf Johansson Werre

KAJ var kanske inte på rätt ställe denna gäng, men glädjespridare i parken var de i alla fall. Deras något slipade österbottniska dialekt uppskattades till fullo av den fulltaliga publiken. Om KAJ dämpar dunket en smula, skulle sångtexterna höras bättre.

30-årsjubileet fortsatte i Verkstan med den flyhänta gitarristen Andreas Petterson med Petrescu trio. Andreas -en gammal bekant från jazzkurserna i Umeå på 1980-talet – då en duktig tonåring – nu en världsgitarrist. Hitis All Stars med Sarpila, Lasanen, Ulf Johansson Werre, osv var direkt glänsande och spelglada. Carling Family hade humor och finurligheter i sin show som skulle göra sig bra överallt i lättsamma sammanhang. Naturligtvis var ledaren Gunhild Carling på trumpet och trombon den stora stjärnan.

Söndagens begivenhet var parkkonserten med alla stora musiker med. Konserten var en tribut till Louis Armstrong och allt lyckades denna varma julidag. Show blev det också då Gunhild Carling hoppade ner från scenen följd av Ulf Werre, båda med tromboner och vandrande spelande runt festplatsen. Konserten var den absoluta fullträffen under 2017 års dalsbrukfestival.

Takaisin